Ibland stannar tiden upp, man tänker och förstår inte varför....
Att allt är så skört är oftast svårt att förstå.....
Man önskar att man kunde frysa ögonblick, situationer och händelser, men, man vet ju aldrig när man ska göra det...
Man minns ögonblick, röster, händelser, men man kan ju aldrig backa klockan, aldrig få tillbaka en stund som man sen kommer att sakna resten av sitt liv.
Att vara någon, att vara en person är ibland kanske tillräckligt även om man själv inte känner så.....
Att ena dagen finnas till och nästa inte, hur ska man kunna förstå och ta till sig att livet kan vara så......
Saknaden är stor och frågorna många, men, livet måste ju gå vidare.
Saknaden efter en arbetskamrat är stor och tomrummet kommer aldrig att kunna ersättas av någon annan.
Du är saknad och vi försöker minnas dig precis som du var......