NOSTALGI.....

Sitter och funderar på de 8 år jag bott här i Vilhelmina så här inför avresa till främmande land.....
Det har varit en fantastisk tid, har trivts och trivs otroligt bra till mångas stora förvåning!
Eftersom jag gillar lugnet och naturen så passar livet här mig perfekt.
Jag har haft den stora turen att få ha en otroligt roligt arbete som skänkt mig många fina vänner och jag har med mig så mycket roliga minnen, både av mina "brukare" och mina fantastiska arbetskamrater. Det känns som jag fått vänner för livet och jag kommer att sakna dessa så oerhört mycket.
Jag har haft förmånen att få vara mycket ute i naturen vilket är något jag verkligen uppskattar och behöver för att må bra. Har hängt med gubben på älgjakt, vi har åkt skoter och gjort härliga kortare och längre tripper med och utan husvagn.
Att uppleva årstiderna här uppe är för en 08-ing väldigt annorlunda, den iskalla och mörka vintern som plötsligt nästan över en natt förvandlas till vår/sommar och när man just börjat njuta av sommaren så invaderar myggen och knotten oss... men, man får ta det onda med det goda och "gilla läget".
Nu har jag bara 2 nätter kvar att jobba, sen bär det av ner till Stockholm på torsdag 28 april och vidare mot Alicante/Torrevieja på valborgsafton!! Pirrigt så det förslår!!
Just på valborgsmässoafton för 2 år sedan kom vi, Danne, Gabi och jag hem från Toscana efter vår underbara resa dit. Minns att när vi åkte från Skavsta med flygbussen så brann det en massa eldar. Vi hade flera utlänningar med oss på bussen och jag satt och funderade på vad de kunde tänka om oss svenskar som eldar överallt!! Antar att de fick en förklaring, men som sagt jag undrarde över deras tankar när vi satt där på bussen.
Att lämna detta arbete jag haft förmånen att få ha under 6 år kommer att känna väldigt konstigt, men blir som en del av ett team, ett lag som arbetar väldigt nära varandra och man kommer varandra nära på er behagligt sätt.
Det kommer att kännas jobbigt att säga hej då.
Partir cést morir un peut= fritt översatt, att ta avsked är att dö lite grann.

Många "fula" ord.

Blir väldigt frustrerad och ledsen över att folk slänger sig med ord som ADHD-barn, CP-unge, jag får panikångest etc utan att tänka på innebörden.
Det finns många barn och vuxna som har någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder eller lider av t.ex. panikångest.
Att för dessa personer få höra dessa uttryck som "skällsord" gör väldigt ont.
Att ha någon form av handikapp, vare sig det är synligt eller inte är nog så svårt, att sen obetänksamma människor använder deras handikapp som skällord är väldigt obetänksamt.
Att ha ett synligt handikapp innebär ofta att man bemöts med försåelse och även kanske ett visst mått av medlidande. Helt rätt och väldigt klokt.
Men, att alla personer som lider av någon form av "osynligt" handikapp oftast bemöts med både misstro och ängslan är totalt fel och oroande.
Att ha någon form av neuropsykiatriskt handikapp behöver inte alls innebära att du inte fungerar lika bra som alla andra i samhället. Du kanske t.o.m kan fungera bättre.
En person med t.ex. ADHD kan ha mycket god simultanförmåga, att t.ex. hålla många bollar i luften samtidigt. Att ha ADHD kan också innebära ett stort mått av kreativitet och det är otroligt bra t.ex. för konstnärer och författare!!!!
Personer med (OBS inte som "lider av") Asperberges syndrom kan vara extremt duktiga på vissa saker som dom har ett brinnande intresse för. Även detta kan ju vara en klar resurs.
Så, vad jag vill säga är att det gör mig ledsen och besviken när man slänger sig med ord som så lätt kan såra kanske eller troligtvis helt säker p.g.a. ovetskap och inte elakhet.
Alltså nu blir uttrycket ADHD-människa en komplimang istället för ett skällsord.
Att kasta ur sig "jag får panikångest" utan att veta vad det verkligen innebär är också ett uttryck för okunskap.Då ska man veta att panikångest innebär ett svårt lidande för dem som lider av det. Så, innan man säger saker ska man ta sig tid och t reda på vad det verkligen innebär.
Nog klagat...nu ska jag jobba min första natt av sex och sen bär det av söderut!!!

I Frankrike

finns det ett uttryck som är " Metro, boulo, dodo som innebär T-bana, jobb och sova...
Det känns som det är så för mig just nu. Jobbar helg och då är det mest jobba och sen hem och sova för att stiga upp och åka till jobbet igen..
Men, imorgon gör jag mitt sista dagpass på minst 6 månader, nästa vecka jobbar jag 6 nätter och sen veckan efter bär det ner till Stockholm och vidare mot Spanien.
Kommer att tillbringa 2 dagar med barn och barnbarn, sen till Alicante med flyg från Skavsta (Nyköping) på lördag 30 april.
Jag tillträder mitt nya och spännande jobb måndag 2 maj.
Känns spännande...lite läskigt..men samtidigt väldigt roligt.
Enda kruxet är att jag står inför en mängd förändringar och det är inget jag gillar, jag vill gärna ha allt väldigt strukturerat och på samma sätt varje dag med samma rutiner. När jag nu hamnar i en helt ny situation så vet jag att det kommer att kräva oceaner av min energi så det gäller att ladda batteriern rejält innan jag åker ner...
Det är rätt jobbigt att vara så beroende av rutiner när man samtidigt är lite luffare och bohem....kombon går inte riktigt ihop och då blir det torktumlare i huvudet:(
Men samtidigt vet jag att jag trivs väldigt bra i Torrevieja, att jag har många fina vänner där nere och att allt finns kvar som vanligt här "hemma".
Ibland tror jag att jag inte hör hemma någonstans och det känns jobbigt.. att inte ha sina rötter djupt nedgrävda någonstans med allt vad det innebär av trygghet.
Men, så har ju mitt liv sett ut så länge jag kan minnas så jag borde ju vara van.
Det skumma är att ju äldre jag blir ju mer har jag behov av rutiner....
Men, nu väntar Torrevieja, en stad med drygt 102 000 innevånare, massor av bilar, massor av ljud, många stränder, mängder av restaurangerr, barer, affärer etc, dvs en total kontrast mot livet här uppe i Lappriket!!!!
Ha ha, men det nog gå bra, människan är ju som kameleonten ett anpassningsbart djur:)
Hasta pronto!!

Äta ute

Årets första grillning!! Helt suverän middag bestående av utegrillad älgentrecote och "husets" potatissallad=familjerecept!
Så grymt gott det smakar när man får både grilla och sitta ute och äta. En helt fantastisk god måltid!
Strålande sol hela dagen vilket gör att man känner sig så positiv och glad. Kanske man borde varit duktig och städat, putsat skitiga fönster, tvättat m.m. men det ger jag blanka fan i och bara njuter av värmen och ljuset.
Planerar nu för gubbens nedresa till Spanien, vill ju att han kommer så fort som möjligt, vi är inte vana vid att vara ifrån varandra mer än kanske en vecka så där så jag vill ju att han kommer ner så fort som möjligt..... Helst efter mig, direkt menar jag..
Men det är ju en del att fixa här hemma så jag får vara glad om han kommer i slutet av maj.
Mina fina barn/barnbarn kommer ner i slutet av maj en vecka och bästisen Chris är kvar till slutet av maj så jag kommer ju inte att vara helt övergiven!!
Nog för idag, ha det gott!!

Tomt och trist

Nu har det gått 10 dagar sen jag lämnade tillbaka "min" Focus till hans uppfödare Kia.
Det är väldigt tomt utan honom, tittar ofta omedvetet om han ligger i sin korg....trist att gå ut och gå utan att ha honom hoppande och springande glatt runt omkring mig. Konstigt att man kan sakna en hund så otroligt mycket. Hoppas innerligt att han få flytta till någon som förstår att uppskatta alla hans tillgångar.
Denna helg har varit en jobb-helg, gör egentligen inte så mycket med tanke på vädret=oväder. Grått och snöblandat regn. Våren verkar ha kommit av sig.
Pratade med med kära bästa väninna som bor i Paris, dom hade haft 28 grader idag-lite orättvist tycker jag.
Våra småfåglar kämpar i kallvädret, får nog fortsätta att mate dem ett tag till, det är så roligt att kunna sitta i köksfönstret och se att det kommer fler och fler som har återvänt från sydligare trakt. Det är som ett naturprogram att sitta och iaktta dem, se hur det är skillnad i deras beteende och vad de gillar för mat!!
Händer inte så mycket just nu, borde väl ligga i ssom jag startgroparna inför min/vår flytt, men som jag skrivit tidigare är jag värdelös på att planera och organisera, lever efter parollen "det ordnar sig" så jag slänger väl ner något i resväskan när det är några timmar till flygets avgång.
Har aldrig fattat varför man tid på ska slösa tid på att planera, allt löser sig ju i alla fall, och om man planerar och sen planerna inte går i lås så har man ju slösat bort en massa tid i onödan.... Så- jag ligger lågt, tar dagen som den kommer och fångar dagen som den är.
Nu blir det en Yatzi-kamp med gubben, han vinner säkert som vanligt, men vad gör det, jag har ju sämre tur i spel men bättre tur i kärlek som har honom som jag uppskattar i massor.
klart för idag, slut för idag/ Chao

Norrsken

Ikväll har vi haft en väldigt vackert norrsken. Det är det andra vi sett i vinter, ovanligt få, men oj så vackra!!! Vi var på middag hos familjen Stenbeck, väldigt trevligt och som vanligt, jättegod mat. När vi skulle åka hem och öppnade ytterdörren var himlen alldeles full av ett sprakande norrsken. Det fantastiska med att bo utan neonskyltar och gatuljus innebär att man verkligen kan se norrskenet!!
Vackert så man nästan blir lyrisk.
På datan har jag ett bildspel som skärmsläckare och det är så roligt att se alla gamla bilder. Det blir en massa roliga minnen, Italien med Danne och Gabi 2009, supertrevligt, vackert, och så mysigt att få åka till italien med mina 2 äldsta barn. Vi hade mysiga dagar, åt pizza och pasta och drack gott Chianti-vin!!
Bilder från Matsdal, Norge, Stockholm, barnbarn, barn, natur, blommor, djur och natur, jakt, fjäll osv, massor av roliga minnen man kan drömma sig tillbaka till fina stunder.
Efter en god middag, trevligt umgänge och mycket babygos med lille Emil 5 månader och Olivia 3 1/2 år samt fantastiska vänner väntar nu spikmattan och sen sömnen. Gott att ha goda vänner i vilkas sällskap timmarna rusar iväg.
God Natt, Buenas Noches, Good Night, Bon nuit och Gutes Schlafen samt Bona notti:)

Dagar som går

Nedräkningen har börjat, idag är det 25 dagar kvar till jag ger mig ut på ett nytt "äventyr".
Trodde jag var för gammal för att återigen byta land och miljö, men, ränderna går aldrig ur.
Det känns väldigt spännande samtidigt som en viss oro infinner sig-hur ska jag/vi trivas, hur ska man återigen stå ut med värmen, kommer jag att trivas på mitt nya jobb??
Men, utmaningar har alltid varit något jag gillat, det stärker både kropp och själ tror jag.
Har "hör och häpna" bott här i Rönnäs, Lappland i nästan precis 8 år och det har varit underbart samtidigt väldigt annorlunda. Både roliga och tråkiga dagar i en salig blandning!!! Kommer att sakna naturen, tystnaden och lugnet samtidigt som jag känner att jag till viss del idag saknar "pulsen".....
Men, ser i alla fall fram emot att få komma ner till värmen, Medelhavet, ett nytt jobb och lite omväxling.
Fortsättning följer....

Flyttfåglarna återvänder

Nu börjar det märkas att våren är på väg. Ett säkert tecken är fåglarna som återvänder efter att ha tillbringat vintern på södligare nejder.
Sista dagarna har det varit väldigt varmt för årstiden och det märks direkt vid fågelbordet.
Idag har vi haft besök av ett koltrastpar. Herr och fru koltrast knaprade på solrosfröna och plaskade runt i vattenpölarna. Därutöver har vi talgoxar givetvis, domherrar, talltitor,gråsiskor, grönfinkar, blåmesar och det häftigaste av allt, vår slaguggla!! Han kommer seglande över huvudet på oss, alldeles ljuslöst och är så häftig!!! Enormt vingspann och vackert tecknad.
Därutöver har vi givetvis skogsfågel, dvs orrar och tjäder. Nu är det dags för deras "spel" vilket är otroligt faschinerande att se och lyssna till. Vet inte om det går att hitta på nätet hur det låter om man inte har chansen att uppleva det "live". Men, det är väl värt att googla på.
Vi brukar också ha besök av någon hackspettskille, vet inte riktigt vad det är för sort, men det är imponernade att lyssna när han hackar på trädstammarna. Vilket tempo-härma det den som kan!!!!
Våren närmar sig med stormsteg, det plaskar från taken, vägarna börjar bli snöfria och man känner att våren verkligen är i antågande!! Skönt efter en lång mörk vinter!!
Tomt och ledsamt utan "min" Focus, saknar hans blöta pussar och buffande på armarna när han ville något. Trist att inte ha en glad och sprallig kille med på promenaderna.
Nu får vi hoppas att hans röntgen på fredag visar att hans höfter och armbågar är OK och att jag får träffa honom igen......usch vad tomt det är......
Men livet innebär labyrinter och det gäller att alltid hitta vägen ut...min nästa labyrint innebär att hitta en ny väg ut!
Carpe Diem

Bloggtorka

Kännner att det inte finns någon större inspiration att skriva, det har inte hänt så mycket fast det egentligen hänt mycket.......
I förrgår lämnade jag tillbaka mina käre, älskade Focus till hans uppfödare. Det gjorde dj-ligt ont, kändes som han anade vad som var på gång, sista dagen här hos oss lade han sitt huvud i mitt knä och tittade mig djupt i ögonen flera gånger....han var mig i hasorna hela tiden, och jag mådde sämre än sämst.
Så otroligt svårt att "välja" mellan en hund och ett jobb....trodde aldrig att jag skulle stå inför ett sådant val.....
Att få byta arbete till ett nytt och mer inspirerande och en större utmaning är givetvis en ynnest, särskilt vid min ålder, och det känns otroligt spännande, men att samtidigt behöva ta "beslutet" vilket i och för sig togs av hans uppfödare känns så oerhört tråkigt. Har haft en fantastisk tid med denna underbara hund.
Han har lämnat djupa tassavtryck i mitt hjärta och min själ som kommer att finnas där för alltid. Hans nobla sätt oe är och hans ovillkorliga kärlek går inte att förklara för någon som aldrig har älskat sin hund.
Jag vet att han har det bra hos sin uppfödare, men jag ser honom och hör hans ljud fast han inte är här längre.
Focus, mattes gubbe, hoppas jag har samma plats i ditt hjärta som du har i mitt:)
Det var allt för i dag, en lovsång till underbare Guidedogs The Winner Takes it All:)
Amor vincit omnia