NOSTALGI.....

Sitter och funderar på de 8 år jag bott här i Vilhelmina så här inför avresa till främmande land.....
Det har varit en fantastisk tid, har trivts och trivs otroligt bra till mångas stora förvåning!
Eftersom jag gillar lugnet och naturen så passar livet här mig perfekt.
Jag har haft den stora turen att få ha en otroligt roligt arbete som skänkt mig många fina vänner och jag har med mig så mycket roliga minnen, både av mina "brukare" och mina fantastiska arbetskamrater. Det känns som jag fått vänner för livet och jag kommer att sakna dessa så oerhört mycket.
Jag har haft förmånen att få vara mycket ute i naturen vilket är något jag verkligen uppskattar och behöver för att må bra. Har hängt med gubben på älgjakt, vi har åkt skoter och gjort härliga kortare och längre tripper med och utan husvagn.
Att uppleva årstiderna här uppe är för en 08-ing väldigt annorlunda, den iskalla och mörka vintern som plötsligt nästan över en natt förvandlas till vår/sommar och när man just börjat njuta av sommaren så invaderar myggen och knotten oss... men, man får ta det onda med det goda och "gilla läget".
Nu har jag bara 2 nätter kvar att jobba, sen bär det av ner till Stockholm på torsdag 28 april och vidare mot Alicante/Torrevieja på valborgsafton!! Pirrigt så det förslår!!
Just på valborgsmässoafton för 2 år sedan kom vi, Danne, Gabi och jag hem från Toscana efter vår underbara resa dit. Minns att när vi åkte från Skavsta med flygbussen så brann det en massa eldar. Vi hade flera utlänningar med oss på bussen och jag satt och funderade på vad de kunde tänka om oss svenskar som eldar överallt!! Antar att de fick en förklaring, men som sagt jag undrarde över deras tankar när vi satt där på bussen.
Att lämna detta arbete jag haft förmånen att få ha under 6 år kommer att känna väldigt konstigt, men blir som en del av ett team, ett lag som arbetar väldigt nära varandra och man kommer varandra nära på er behagligt sätt.
Det kommer att kännas jobbigt att säga hej då.
Partir cést morir un peut= fritt översatt, att ta avsked är att dö lite grann.